Vi talar aldrig högt om det vi har.
Jahapp.. Nu har jag fått ta på mig rollen som sånglärare i skolan. Det känns sådär, är inte bra på det där. Men min handledare hade en annan åsikt, så när hon märkte detta under en luciaövning sken hon upp och tyckte att jag kunde hålla i det där... Hrm, jag känner mig minst sagt lite bortkommen i sångvärlden, och får nog avsäga mig detta uppdrag. Så nu har jag precis hittat "Stilla natt" på tyska, för det skulle vi tydligen sjunga. AJAJ, säger jag. Jag vet inte ens vad "ett" heter på tyska. Men denna låten får jag snällt lära mig.
Särskilt eftersom det blir luciatåg i kyrkan den 14:e, vilket ska bli jättemysigt. Men oj så mycket press jag fick på mig nu! Jag förlitar mig på Sagorna i klassen, som verkligen kan ALLA låtar! Och min tyska Charlotta får nog ställa upp lite mer :).
Annars har dagen varit lugn, slutade tidigare än vad jag tänkt mig så dagen har varit lite smått långtråkig. Annars så är mina känslor just nu väldigt blandade. Om jag säger såhär... Jag kan lägga ihop ett + ett, jag är inte dum. Och det gör ont. För... "Lät du henne komma närmre? Var hon vackrare än mig?"
" Jag har försökt att visa dig med blicken, men det är inte mig du ser. Den här platsen är någon annans, och jag måste hitta ut".
