Bara en reflektion och lite gråt.

Min reflektion är.. Fy f*n rent ut sagt vad jag var klok för tre-fyra år sedan. Mycket mera än nu. Trillade in på min gamla lunarstorm-sida eftersom att hela grejen där snart lägger ner, och visstfinns min kvar. Fortfarande. Får jag säga det själv så är min "blogg" ganska så enastående där.På lunarstorm alltså. Det var ju attans med att den flugan är ute.

Och vad farmor har gjort sig påmind ikväll.. Till exempel...

"When you loose something you cannot replace...

Ons 20 dec 2006 20:27

Övrigt, 20 läsare totalt

Jag vill inte... Bara tanken på att min älskade, älskade farmor går bort närsomhelst gör mig vettskrämd. Jag har alltid sagt att när min farmor dör så kommer jag att skrika.

När min farmor dör så förlorar jag den bästa och ärligaste människan jag någonsin har känt. Och nu är det så nära. Det gör ont, det gör riktigt ont den här gången.

Fix it - Coldplay."



Och sedan...


"Please remember. If I need you like I do.

Lör 10 mar 2007 12:29

Övrigt, 31 läsare totalt


Overkligt. Tårarna vill inte sluta rinna.

När jag somnade inatt så hade jag en farmor. En älskad farmor. När jag vaknade i morse så fanns det ingen farmor hos mig längre. Jag kan inte beskriva den tomheten jag har inuti mig. Jag kommer aldrig att få träffa henne igen. Aldrig att få krama henne. Hon var den bästa som fanns, som en bästa vän. Min farmor som alltid var på ett glatt humör. Hon är helt plötsligt bara borta. Jag tror inte att jag har fattat det ännu. Om ens farmor har dött, har man fortfarande en farmor då? Ja, jag kommer alltid ha en farmor. Jag kommer alltid att ha min farmor. Som pappa sa "Det var bäst för henne, men saknaden kommer alltid att finnas där, Sanna. Vad du än gör. Och jag vet att du tar det minst lika hårt som jag. Jag vet att du är den som hon tyckte allra, allra mest om. Och du om henne. Du tar det nog hårdare än någon annan. Så jag förstår dig."

Ja, jag tar det hårt. Så in i helvetes hårt. För det gör ont, det kan vi aldrig komma ifrån. Fy fasen, jag gråter så fort jag tänker på henne. Och om gråten någon gång stannar upp så sitter den som en klump i halsen.


Men jag har valt att gå till jobbet. Här hemma tittar jag bara på bilder på oss tillsammans, och gråtergråtergråter och gråter. Jag vet så väl att farmor hade velat att jag skulle se det som dom andra, att det var bäst såhär. Men jag kan inte. Jag är ledsen, men jag kan inte.

Jag ska ta mig igenom detta. Med hjälp av farmor. Av minnena.

Den här dagen ska gå bra, jag ska inte gråta på jobbet. Det är mitt egna val, stå för det nu, Sanna. Det hade farmor sagt.



Jag älskarälskarälskar dig."



Usch, det gör ont att läsa det jag skrev för tre år sedan. Tänk om jag fortfarande kunde uttrycka mig på det viset.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback