Hey, I´m a beliver.
Nu var det längesedan jag skrev.. Kan bero på att det har varit väldigt mycket med allting nu. Jag tror inte att någon riktigt kan förstå innebörden av det här.. Helst av allt skulle jag bara vilja att det kom någon hjälte som kramade mig och sa att allting löser sig, att det blir bra och sedan skulle hjälten ta med mig långt härifrån. Men Sanna, du kan sluta drömma nu. Det finns inga sådana hjältar. But as I said before, I´m a beliver.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Först och främst vill jag ge en stor kram till Sandra som blivit moster idag :), härligt stumpan.
Michelle, dig spyr jag på, varför skulle du få som du ville this night? Varför stämde allting för dig ;P?
Ja, det var väl den biten jag kunde glädjas åt, resten är mindre bra.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag har en oro som liksom ligger och gnager i magen hela tiden. Jag kan inte koppla bort den ens för en sekund. Och jag förstår faktiskt inte hur det har kunnat bli såhär. Det SKA inte vara möjligt, det ska bara inte gå. Men lik förbannat så ligger tanken i bakhuvudet att, visst fan verkar det så. Men man vet aldrig. Jag känner bara att jag skulle behöva banka huvudet i väggen och hoppas att det slocknar, typ. FANFANFAN. Det finns faktiskt inte så jättemycket att vara glad över nuförtiden. Jag känner mest att jag längtar tillbaka till Växjö, för när jag kommer dit så kan jag koppla bort allt annat här hemma. Hela den här tiden nu när jag varit hemma, ja, den skulle jag faktiskt vilja ha ogjord. Sorgligt, men sant. Men jag antar att jag är en olycksfågel, jag hade inte kunnat vänta mig någonting annat.
Min blogg skulle bli en glad blogg, fuck, det sket sig.
Om jorden skulle vilja vara så snäll att stanna, för jag vill verkligen hoppa av. Ja, då skulle jag bli glad.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Först och främst vill jag ge en stor kram till Sandra som blivit moster idag :), härligt stumpan.
Michelle, dig spyr jag på, varför skulle du få som du ville this night? Varför stämde allting för dig ;P?
Ja, det var väl den biten jag kunde glädjas åt, resten är mindre bra.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag har en oro som liksom ligger och gnager i magen hela tiden. Jag kan inte koppla bort den ens för en sekund. Och jag förstår faktiskt inte hur det har kunnat bli såhär. Det SKA inte vara möjligt, det ska bara inte gå. Men lik förbannat så ligger tanken i bakhuvudet att, visst fan verkar det så. Men man vet aldrig. Jag känner bara att jag skulle behöva banka huvudet i väggen och hoppas att det slocknar, typ. FANFANFAN. Det finns faktiskt inte så jättemycket att vara glad över nuförtiden. Jag känner mest att jag längtar tillbaka till Växjö, för när jag kommer dit så kan jag koppla bort allt annat här hemma. Hela den här tiden nu när jag varit hemma, ja, den skulle jag faktiskt vilja ha ogjord. Sorgligt, men sant. Men jag antar att jag är en olycksfågel, jag hade inte kunnat vänta mig någonting annat.
Min blogg skulle bli en glad blogg, fuck, det sket sig.
Om jorden skulle vilja vara så snäll att stanna, för jag vill verkligen hoppa av. Ja, då skulle jag bli glad.
Kommentarer
Trackback
