Sexparty!
Massa tjejer som gick loss och trivdes som handen i handsken... Om vi shoppade loss?
Man kunde inte hitta en tjej som inte köpte någonting så långt ögat kunde nå;p.
Jag berättar dock inte några närmre detaljer om våra "nya vänner" här ;)!
Where the streets have no name...
Idag har jag, som vanligt, varit hos skruttarna. Lika fina som vanligt, och jag uppskattar alla kärleksförklaringar jag får.
- Sanna, jag tycker om dig jättejättemycket.
- Tack så mycket, vad snäll du är! Jag tycker om dig, och er allihopa, jättejättemycket också!
- Mmmm... Men du Sanna, jag kan inte beskriva med ord hur mycket jag gillar dig. Du är jättebra. Vi tycker om dig allihopa, jättemycket. Vi tycker du är jättesnäll och rolig, sen sjunger du fint.. Och hela du är jättefin, du är så söt!
Underbara ungar! Jag fäller nu dagligen en liten tår när jag är i min klass. Det är konstigt egentligen hur känslosamma dom faktiskt är, redan i den åldern. Dom lär mig mycket, både inom skolområdet och utanför.
Sedan fortsatte jag min dag på stan med min fina Sandra. Ett sällskap som jag uppskattar väldigt mycket! Hittade massa fint. Egentligen så hade jag talat om för mig själv att det bara var julklappar som skulle inhandlas den här månaden. Men tusan så fel jag hade, jag hittade massor av kläder och sedan min älskade tatueringsbok som jag längtat så efter. Därefter blev det en fika och lite mat på stan, och jag fick prata av mig, vilket var skönt.
Vi fortsatte sedan dagen med KB, lille Martin, ett sällskap som också är väldigt trevligt :). Hjälpte till att hämta hem en bil åt honom. Därefter köpte vi glögg och begav oss hem till Kirre, och mös med detta. Det blev också lite hämtpizza. Fasen vad jag gillar folk med glimten i ögat, det hade pizzakillen. Man blir så glad av sådant! Bjurman och Fester kom också en sväng. Alla dessa människor får en alltid på något vänster att känna sig lite mer uppåt.
Och nu är jag då hemma, efter att Nicke hämtat! Ligger i min säng och känner mig som jag mest gör nuförtiden, men jag skyller på vädret!
Imorgon blir det SEXPARTY och är det någon som ser fram emot det så är det jag!
I couldn´t act like you, but I could love like you do.
Ciao darling, ciao.
Vi talar aldrig högt om det vi har.
Jahapp.. Nu har jag fått ta på mig rollen som sånglärare i skolan. Det känns sådär, är inte bra på det där. Men min handledare hade en annan åsikt, så när hon märkte detta under en luciaövning sken hon upp och tyckte att jag kunde hålla i det där... Hrm, jag känner mig minst sagt lite bortkommen i sångvärlden, och får nog avsäga mig detta uppdrag. Så nu har jag precis hittat "Stilla natt" på tyska, för det skulle vi tydligen sjunga. AJAJ, säger jag. Jag vet inte ens vad "ett" heter på tyska. Men denna låten får jag snällt lära mig.
Särskilt eftersom det blir luciatåg i kyrkan den 14:e, vilket ska bli jättemysigt. Men oj så mycket press jag fick på mig nu! Jag förlitar mig på Sagorna i klassen, som verkligen kan ALLA låtar! Och min tyska Charlotta får nog ställa upp lite mer :).
Annars har dagen varit lugn, slutade tidigare än vad jag tänkt mig så dagen har varit lite smått långtråkig. Annars så är mina känslor just nu väldigt blandade. Om jag säger såhär... Jag kan lägga ihop ett + ett, jag är inte dum. Och det gör ont. För... "Lät du henne komma närmre? Var hon vackrare än mig?"
" Jag har försökt att visa dig med blicken, men det är inte mig du ser. Den här platsen är någon annans, och jag måste hitta ut".
Heldag.
Annars när jag kom hem idag och skulle ta min vaccinspruta mot svininfluensan så vad allt vaccin på lilla Hasslö slut. Blir man irriterad eller? Så jag och papps körde till Nättraby och körde en vild chansning. Och tur var väl det, för där fanns det gott om vaccin kvar! Hrm, rätt spännande att man sitter med tre stycken andra människor i rummet. Har aldrig varit jättespruträdd, men jag hade jagat upp mig innan idag.. Så jag pratade och pratade med den stackars sköterskan, men det gick snabbt :). Något som däremot var lite halvmysko var att blodet minst sagt sprutade... Sköterskan och jag blev nog lika chockade!
Så nu gör det ont. Aj!
Sen har jag också varit hos Caroline och pratat tatuering, detta kommer nog bli jättebra :)!
Nu blir det snart fika med mysiga människor!
Ciao.
Gymgymgym, jagjagjag.
Jag vet vems ben och mage som kommer att må bra imorgon :).
Menmen, nu är det nog sovdags alldeles strax. Upp vid sex imorgon, som vanligt. SEGT!
Sprutan imorgon också, om jag hinner hem innan det stänger här. Det känns drygt, då går jag väl och blir sjuk för bara för det. Jag är lite, lite nervös. Antar att jag blir mer imorgon när jag får höra hur ont dom på jobbet som tog den idag har då. Usch. Tyck synd om mig lite här också!
Godnatt annars.
Du är svår att leva utan, jag är svår att leva med.
LasseLasseLasse, du är underbar.
Imorgon bär det av till min kära tatuerare igen :)!
Jahapp, tillbaka till verkligheten idag, dags att vakna upp, Sanna! Det var mindre skönt att jag vaknade 04.19 med tankar som bara yrde runt i huvudet. Jag vet inte, men jag väntar fortfarande på att jag ska släppa taget.
Men jisses vad skönt det är att efter en helg som denna få träffa mina små skruttar igen. Underbara, underbara ni! Vilka skratt man får... Eric, helt fantastisk med alla lååååånga berättelser om precis allting. I morse gällde det det nya Indiana Jones-spelet... Hahaha, jag skrattar fortfarande när jag tänker på det. Alla dyra bilar och flygplan som kostade 250000 osv, och sen helt plötsligt "Men varför köpte jag en trehjuling?!" Lillknatte, där fick du dig en tankeställare mitt i din berättelse. Och sen har jag nog hört 15 olika versioner av hur julkalendrar kan se ut, och Saga ska spara all choklad i sin kalender tills på julafton. För då får man mer!
Det känns skönt att ha kommit alla dessa små människor så nära, att de fäster sig vid en och vägrar släppa taget. Det är skönt att få lite kramar och gos när man som mest behöver det. Som Tara sa, "Sanna, jag vill inte att du ska vara ledsen, du bor i mitt hjärta iallafall". När man får höra något sådant så börjar man smågråta lite. Ja, ni lyser upp min dag, skruttarna!
Annars så känner jag att det är dags för att börja träna lite mer kanske. Kom hem för en liten stund sedan från en springrunda.. Jag vet, regnet öser ner, men det var skönt. På med understället, träningskläderna och springdojorna. Det är bra, men kanske att man skulle försöka bli något starkare, genom att träna PÅ RIKTIGT.
Annars vet ni hur det ligger till. Jag säger återigen som min Lars "det här är brustna hjärtans höst".
Och jag har så svårt för att förstå, kalla mig trög om du vill.
Jag vet inte vad jag ska göra. Hur kunde det bli såhär fel? När jag gick ifrån mitt förhållande som hade varat i tre år så var det dags, det var verkligen det. Trots att det blev ett tråkigt slut och det är jäkligt synd att det slutade så, så känns det bättre såhär än om man hade varit kvar i det, för bådas del.
Det fanns någon där, direkt efter som hjälpte mig så att det gick lättare. Utan att han är medveten om det själv. Jag tror att det är ganska mycket tack vare dig som det har gått så bra som det har gjort, den här tiden efter. Den här någon var en person jag inte kände så bra, men han var verkligen en otrolig härlig vän. Jag är jätteglad att du fanns där då. Mina känslor växte. Jag förstod det inte riktigt, och jag var väl ingen rolig människa att umgås med kanske. Men jag trodde att det kanske fanns mer än såhär. Men det är ju först nu som jag har insett att jag verkligen, verkligen tycker om dig. Men det är lätt att vara efterklok och det är just det jag är nu.
Men jag ska vara ärlig, det gjorde inte såhär ont i mig när det tog slut mellan honom & mig. Varför? Jo, för att vi var färdiga med varandra. Men, du & jag, vi hade precis börjat träffas och jag har så svårt att tro att vi var färdiga med varandra.. Ibland känner jag att jag får sätta mig ner för det snurrar till litegrann. Det är liksom någonting som fattas mig.. Jag kan inte koppla bort det, och det vet du. Jag var inte färdig med dig, men du var det tydligen med mig.
Om jag hade kunnat så hade jag gjort detta bra, men man måste vara två om det. Och vi är inte två, jag är bara en. Och en människa är ingenting jämfört mot två. Ensam är sällan särskilt stark.
Som jag skrev i ett tidigare inlägg, jag ville vara den.
Ontontont.
Gårdagskvällen har otroligt trevlig;), tack för det, det behövdes!
Fortfarande känns det dock som att det sitter någonting i min mage som inte ska vara där, som en klump. Jag har den här jag-mår-illa-känslan hela tiden och kopplar inte av för en sekund. Om jag hade kunnat vrida klockan tillbaka så, lita på mig, då hade jag gjort det. Tårarna kommer fortfarande och jag tror jag blir helknäpp av det här till slut. Det var bara detta, inget mer... Och det gör så in i helvetes ont! Det gör ont att jag inte kan göra någonting för att få det bra.
Sedan en annan sak, slutaslutasluta. Det hjälper inte att du beter dig som om du var 10 år och var arg på hela världen. Hur ska man kunna slappna av när man är på samma ställe som du? Ger du dig aldrig? Du har så jävla fel, och det är tråkigt att du inte kan inse det själv. Sluta med det du gör, för det hjälper ingen.
Annars så är det ju Lasse ikväll och jag kommer väl lipa ihjäl mig till hälften av hans låtar. Det var längesedan jag mådde så dåligt som jag gör nu. Men det ska bli mysigt iallafall.
Ledsen. Och jag är misslyckad ibland.
Jag vet att jag väldigt ofta nuförtiden kan kännas nonchalant, men det är långt ifrån min mening. Det är svårt, jag vet väl inte riktigt hur jag ska bete mig, det var så längesen sånthär.. Men jag tror att härefter ska jag nog bara försöka vara rak i ryggen och bara vara jag. Just nu har jag ingen direkt uppfattning om hur det ligger till med min prins, men ganska mycket säger mig att det lilla vi lyckats bygga upp, finns det nu inte så mycket kvar av. Jag får en konstig, äcklig, snurrande känsla i magen när jag tänker på det. Och som sagt, tårarna får falla fritt ikväll. Det var längesedan dom fick komma ut, men ikväll orkar jag inte vara stark längre. Jag vet att jag är en ganska dryg person ibland, jag vet att jag inte har tagit dig på så stort allvar som jag borde ha gjort. Uppenbarligen så straffar det sig nu. Om jag inte har blivit blåst, den tanken ger mig också en slags gnagande känsla inuti. Men jag kan inte göra någonting åt det, för nu känner jag mig helt utpumpad på förklaringar och göra-saker-bättre-ursäkter.
Vet du vad som känns allra värst? Jo... "för något som jag vet inte har någon framtid!" och "tror jag ger mig in i något som inte kan bli något bra!". Det gör ont. det fick mig att inse att, nej Sanna, det var nog aldrig meningen. Och det skrämmer mig. Varför reagerar jag såhär om det inte hade någon mening? Jag vet inte.
Jag ville väldigt gärna, men nu ger jag upp. Jag kan helt enkelt inte, för jag har misslyckats.
I´m breaking my back just to know your name.
Nehepp, städning borde stå på schemat. Det går inte att komma in i mitt kära rum här hos mami&papi. Men dom får snällt ta det när jag är hemma. Nu blir det iallafall snart in till lilla Ekholmen och titta på Idol med mina små vänner. Det ska bli mysigt, det var längesedan!
Yes, liten uppdatering idag.
Ciao.
KänslorKänslorKänslor.
Jahapp, jag tror jag ska dela med mig av mina känslor nu, som egentligen bara är ett stort förvirrande virrvarr av tankar.
Först vill jag bara nämna att jag har 21 stycken små skruttar som dagligen lyser upp min tillvaro av bara sin blotta existens. Herregud, jag har varit på min praktik i en vecka imorgon, och jag har för tusan lärt mig att älska dem allihopa! Underbara ungar, vad hade jag gjort utan er?
Sen känner jag mig ganska kluven när det gäller allt annat.. Det var som min kära far sa igår "Vart har min glada, goa Sanna tagit vägen?" Visst, jag skrattar en hel del nu, och det har blivit mycket bättre sedan allt blev annorlunda... Man känner sig liksom friare på något sätt.. Men samtidigt.. Jag trivs inte riktig med min tillvaro, men kanske är det för att jag är van vid att ha någon där 24/7. Och nu finns det ingen där.. Man blir lite tokig när man tänker på det. Jag blir det iallafall, lite knäpp. Jag vill ha någon som inte är någon annans, som är bara min. Men herregud, jag förstår väl också att det inte bara är att peka på den man tycker passar bra och sen är allt underbart. Nej, man måste ju hitta rätt. Och jag vet att det inte har gått så lång tid sedan det där hände, men ändå, jag vet att jag kan, jag har ju så lätt att tycka om människor.. Och just på grund av den anledningen, så måste jag kanske avsluta det jag håller på med. Men jag velar fram och tillbaka, och alla andra blir bara irriterade av det. Förlåt, förlåt, förlåt, men jag kan inte vara perfekt. Och jag vet inte ens vad jag tycker, det är svårt. Jag vågar inte tycka någonting heller, det är det som är det jobbiga. Fel prins, säger alla mina varningsklockor. Och jag är egentligen ingen sådan som gör som jag gör nu, jag vet inte varför min vardag har blivit sånhär, jag trivs men slappnar inte riktigt av.. Kanske så är det på grund av att jag tänker fel, men jag har så svårt att ta saker och ting på allvar när det kommer till det dära. Jag vet att jag är och låter ganska tragisk och ynklig men det är också lite så jag känner mig just nu. Synd om mig, synd om mig, synd om mig! Eller kanske, tyck om mig, tyck om mig, tyck om mig! Ja, det hade varit skönt med någon som tycker om mig.
Kanske ska man lägga ut en annons på blocket. Ja, det hade kanske fått mig på andra tankar. Snälla, någon?
Jag skulle kunna skriva hundra saker till om hur jag känner det just nu. Det blir så när man inte har bollat tankar med någon på länge. När man blir alldeles knasig i huvudet eftersom att man inte vet hur saker och ting ligger till. Är jag bara en mysig kompis? Eller kan jag vara lite sån som du gillar ibland? Jag får väl låtsas. Men jag hade så gärna velat vara den.
Jag vet attt jag sa det ifrån början, jag har så lätt vid att fästa mig vid folk. Fanfanfan.
Men kan någon känna efter åt mig, eller?
I still haven´t found what I´m looking for.
I måndags var det skolan som gällde, det är faktiskt väldigt skoj där. Jag gillar min klass grymt mycket, vi är ett fint gäng tillsammans, mina vänner!
Idag vill jag inte ens tänka på, har bara varit en vända på ICA, inget annat. FETFETFET!
Imorgon kommer killen i mitt liv, Leon! Han ska vara hos mig och mysa hela långa dagen :)! I´m looking forward to it!
På torsdag blir det skolan 10-15, ny kurs. Känns sådär med ny info när man ändå ska ut på VFU nästa vecka... Sedan tror jag att jag åker tåget hem på eftermiddagen för att hämta upp bilen så att jag ska få med all packning som behövs när man ska vara hemma i en månad. Det är inte så lätt att ta på tåget! Stannar nog hemma ända tills på fredag kväll eller lördag morgon för då blir det alltså tenta.... Jag spyr på detta! Engelsk grammatik, inget jag ser med glada ögon på.
Menmen hold on, Casey!
Nu blir det en lugn kväll, väntar in DH!
Tänker också på min Melinda <3.
You used your big sister calm to tease me to tears.
Jag vet inte, men jag fick ett sug efter min kära syster här innan. Det är tråkigt att vi inte kan synas oftare.
Vad som däremot gör mig glad... Eller VEM, rättare sagt... Zlatan... Jag sitter bara och ler när han är på teven, killen är ju guld! That boy is mine.
Jahapp, sova snart då, antar jag.. Jag som skulle pluggat.. Men nej. Sova bort ensamheten. Usch vad deppigt det blev. MISSFÖRSTÅ MIG INTE! Jag är nöjd med tillvaron, men ensamheten kunde jag varit utan.
Jag har lärt mig att längta är bättre än att ha för man saknar inte sånt som man har.
Annars tycker jag att mitt liv ändå har tagit en positiv vändning. Jag är nöjd och jag vill mest av allt tacka Sanna, för att hon alltid finns där och ställer upp. Hon sköter om mig helt enkelt!
Halloween har passerat också... Hade en mycket trevlig kväll bland mina goda vänner!
Någonting jag också längtar efter är Lasse den 2:e november på Telenor arena. God, antar att det blir lika magiskt som alltid.
Nu blir det nog snart sängen, grupparbete med Evelina imorgon eftermiddag.
CiaoCiao.
