sannasanna

Kvällen som skulle vara mysig med vänner började bra, men slutade med helt andra känslor. Jag får skriva av mig nu igen. Det har varit så mycket på sista tiden så det känns som om jag kan explodera av alla känslor jag bara håller inom mig. Nu låter jag iallafall tårarna trilla fritt, jag orkar inte mer, släpper den där ytan. Jag skulle önska att jag inte var så känslig. Att jag inte tog åt mig saker så som jag gör, för i slutändan gör det ändå bara ont. Ont. Det gör ont nu, vill bara skrika rakt ut. Jag vet att inte hela världen har gått under, men lite av min värld har gjort det. Det är så mycket jobbigare när man försöker vara människor till lags och sen känner man att man har misslyckats så totalt.
Jag vet att jag väldigt ofta nuförtiden kan kännas nonchalant, men det är långt ifrån min mening. Det är svårt, jag vet väl inte riktigt hur jag ska bete mig, det var så längesen sånthär.. Men jag tror att härefter ska jag nog bara försöka vara rak i ryggen och bara vara jag. Just nu har jag ingen direkt uppfattning om hur det ligger till med min prins, men ganska mycket säger mig att det lilla vi lyckats bygga upp, finns det nu inte så mycket kvar av. Jag får en konstig, äcklig, snurrande känsla i magen när jag tänker på det. Och som sagt, tårarna får falla fritt ikväll. Det var längesedan dom fick komma ut, men ikväll orkar jag inte vara stark längre. Jag vet att jag är en ganska dryg person ibland, jag vet att jag inte har tagit dig på så stort allvar som jag borde ha gjort. Uppenbarligen så straffar det sig nu. Om jag inte har blivit blåst, den tanken ger mig också en slags gnagande känsla inuti. Men jag kan inte göra någonting åt det, för nu känner jag mig helt utpumpad på förklaringar och göra-saker-bättre-ursäkter.

Vet du vad som känns allra värst? Jo... "för något som jag vet inte har någon framtid!" och "tror jag ger mig in i något som inte kan bli något bra!". Det gör ont. det fick mig att inse att, nej Sanna, det var nog aldrig meningen. Och det skrämmer mig. Varför reagerar jag såhär om det inte hade någon mening? Jag vet inte.
Jag ville väldigt gärna, men nu ger jag upp. Jag kan helt enkelt inte, för jag har misslyckats.